Scroll down for Norwegian and English versions.
Rotvälta
Sandra Norrbin
12.4.2016 - 14.6.2016
Oslo S
När ett träd faller är starka krafter i rörelse. Ett gammalt träd som levt en mansålder och mer därtill, kan stryka med när det stormar hårt, falla till backen och rycka med sig rötter och jord. Det brutala fallet blir dock början på något nytt; insekter och svampar bosätter sig i den fallna stammen, och förruttnelsen ger näring till marken. Både upprest och fallen är trädet ett slags mikrokosmos. Tänk bara på alla generationer av myror som krupit runt på stammen!
Nyare forskning visar att träd faktiskt kommunicerar med varandra. De minns händelser och agerar empatiskt gentemot andra träd, inte bara av sin egen sort. Det har visats att harmoniska ljudvågor påverkar deras växt, och de avger elektriska impulser, som kan liknas vid människans nervsignaler. Vi har haft ett nära förhållande till träd och skog genom hela den mänskliga historien, både som poeter och timmerhuggare. Vad hade vi varit utan dem?
Verket Rotvälta trotsar tillsynes tyngdlagen. Furan, som stått i hundra år och spanat ut på sin skogshöjd i Solemskogen, är uppryckt med våld och fraktad som en fallen jätte på en urban begravningsfärd från skogen till Oslo S där den spänts fast, med huvudet och kronan neråt och rötterna uppåt. Det är såhär det kan kännas! Precis som träden måste vi ha markkontakt, vara jordade. Utan tyngdlagen fungerar inte kroppen, bl. a. förtvinar musklerna och balanssinnet rubbas. Utan en psykisk tyngdlag kommer vi helt ur balans och kollapsar. Ibland är det nödvändigt med en storm som rubbar fundamenten för att vi ska kunna komma vidare.
I sina installationer och teckningar arbetar Sandra Norrbin med kontraster som t. ex. kontroll/kollaps, uppbyggning/nedbrytning, det öppna/det stängda. Hon är känd för sitt monumentala formspråk och för att använda lätt igenkännbara material i oväntade skalor och omgivelser. Hon pressar sitt material till bristningsgränsen, vare sig det är 900 kvadratmeter isoleringsmaterial eller en uppblåsbar räddningsbåt som ska få plats i ett galleri, eller en hundra år gammal fura som ska upp vid fasaden på Norges största järnvägsstation.
Märit Aronsson
Rotvälta
Sandra Norrbin
12.4.2016 - 14.6.2016
Oslo S
I kunstprosjektet Rotvälta rives et stort furutre opp med roten og plasseres opp ned foran fasaden på Oslo S. Gjennom denne dramatiske handlingen blir treet et symbol på vår egen og verdens sårbarhet i dag.
Når et tre faller er det sterke krefter i bevegelse. Et gammelt tre som har levd en generasjon og kanskje mer, kan stryke med når stormene er sterke, falle i bakken og dra med seg røtter og jord. Det brutale fallet blir begynnelsen på noe nytt; insekter og sopp bosetter seg i den falne stammen, og nedbrytningen gir næring til skogbunnen. Både oppreist og liggende er treet et slags mikrokosmos. Bare tenk på alle de generasjoner av maur som har krabbet rundt på stammen!
Nyere forskning viser at trær faktisk kommuniserer med hverandre. De husker hendelser og handler empatisk overfor andre trær, ikke bare av sin egen art. Det har vist seg at harmoniske lydbølger påvirker deres vekst, og de avgir elektriske impulser som kan sammenlignes med menneskelige nervesignaler. Vi har hatt et nært forhold til trær og skog gjennom hele vår historie, både som diktere og tømmerhoggere. Hva ville vi vært uten dem?
Verket Rotvälta trosser tilsynelatende tyngdekraften. Furuen, som i hundre år har skuet utover Solemskogen, er røsket opp med vold og fraktet som en fallen kjempe på en urban begravelsesferd fra skogen til Oslo S, der den er festet med hodet og kronen ned og røttene oppover. Det er sånn det kan føles! Akkurat som trærne trenger vi å ha kontakt med bakken, være jordet. Uten tyngdekraften fungerer ikke kroppen, blant annet svekkes musklene og balansen blir forstyrret. Er vi ikke psykisk jordet mister vi balansen og kollapser. Noen ganger er det allikevel nødvendig med en storm som forstyrrer fundamentet slik at vi kan komme oss videre.
Sandra Norrbin jobber i sine installasjoner og tegninger med kontraster som kontroll/kollaps, oppbygging/nedbryting, det åpne/det lukkede. Hun er kjent for sitt monumentale formspråk og for å bruke lett gjenkjennelige materialer i uventede skalaer og omgivelser. Hun presser materialet til den ytterste grensen, enten det er 900 kvadratmeter med isolasjonsmateriale, eller en oppblåsbar redningsbåt som skal fylle et helt galleri, eller en gammel furu som skal plasseres opp ned foran fasaden av Norges største jernbanestasjon.
Märit Aronsson
Rotvälta
Sandra Norrbin
12.4.2016 - 14.6.2016
Oslo S
For the art project Rotvälta a great fir tree is uprooted and placed upside down in front of Oslo S. Through this dramatic event the tree becomes a symbol of our own, and the world´s, vulnerability today.
When a tree falls, strong forces are set in motion. An old tree that has lived for generations can be struck down when storms are harsh, fall to the ground with its roots bare. The brutal fall brings with it the beginning of something new; insects and fungi will dwell in the tree´s trunk, and decomposing, it nourishes the forest floor. Both upright and laying down the three is a kind of micro cosmos. Just think of all the generations of ants that have crawled around on it!
New scientific findings show that trees communicate with each other. They can remember things that have happened to them and act compassionately towards other trees of all kinds. Harmonic sound waves affect their growth, and they emit electrical impulses that can be compared to human nerve signals. We have had a close relationship with trees and forests all through our history, both as poets and lumberjacks. What would we be without them?
Rotvälta seems to defy gravity. The fir tree, which has looked out over Solemskogen for a hundred years, is violently torn up and transported like a fallen giant on an urban funeral process from the woods to Oslo S, where it is mounted with its roots upward. This is what it can feel like! Just like trees, we too need to have our feet on the soil, be grounded. Without gravity our bodies won´t function, our muscles are weakened and our balance is disturbed. If we are not mentally grounded we lose our balance and collapse. Yet, sometimes a storm that disrupts the foundation is necessary for us to move forward.
In her drawings and installations Sandra Norrbin works with contrasts like control/collapse, structure/breakdown, open/closed. She is renowned for her monumental artistic language and use of recognizable materials in unexpected scales and surroundings. She pushes the material to its utmost boundary, whether it is 3000 square feet of isolation material, an inflatable rubber boat filling an entire gallery or a great fir tree placed upside down in front of Norway´s biggest railway station.
Märit Aronsson