På pilgrimsfärd genom fördomar, publicerad i Länstidingen i Östersund, 2008
Östersundare, Bräckebor och Åreinvånare. Idiotpatrioter, översittare och flottluggar. Det säger i alla fall grannarna om man frågar.
Konstnären Tomas Eriksson – från raggarsvinsnästet Ljungaverk – har gjort det.
Konstnären Tomas Eriksson har tagit tag i en gammal dröm. När han gick på Kunstakademiet i Trondheim åkte han ofta över kölen genom Trøndelag och Jämtland till hemorten Ljungaverk i Medelpad. På Nabotåget, eller kanske bakom ratten i den gamla Amazonen, väcktes idén att stanna till på orter längs den gamla pilgrimsleden för att prata med människor om hur de ser på folk i grannbyarna. Och nu är det gjort.
Resultatet, eller ansatsen till något som helt säkert kommer fortsätta på ett eller annat vis, finns att se på Rom for kunst på Trondheim Sentralstasjon till den sista augusti. Rom for kunst är en ambitiös satsning initierat av Norske Statsbaner (NSB), där man visar temporär konst på flera tågstationer runtom i Norge. NSB har tagit fasta på tågstationens roll som identitetsbärande knutpunkt, och vad kunde väl passa bättre i detta sammanhang än Tomas projekt?
–Folk pratar mer om varandra än med, säger Tomas.
Han har länge jobbat med bygden och folk som tema i sin konst. Centralt är den muntliga traditionen, eller helt enkelt det att man möts och snackar. I höst ska han turnera som dansbandsDJ på äldreboende.
Det är alltså skitsnack det handlar om. Att jantelagen gör att vi är tvungna att hävda oss genom att dra fram det vi tycker är negativt hos våra grannar. Det skitsnack Tomas fiskat upp på sin något annorlunda pilgrimsresa i Sundsvall, Ljungaverk, Bräcke, Östersund, Åre, Meråker, Stjørdal och Trondheim har han tryckt upp på vykort som i övrigt går i traditionell stil, och dem får man gratis i samband med utställningen. Till exempel är det i Östersund Skaljacke-SM, i Åre härskar stockholmare och flottluggar, och i Bräcke huserar svartskallar och översittare. I alla fall om man får tro deras grannar.
I Ljungaverk har man dock vänt på skällsordet raggarsvin, som man fått som epitet av grannbyarna, till något positivt som man är stolt över! Likaså har man i Bräcke sedan länge integrerat de flyktingar som kommit dit, men i Ånge pratar man fortfarande skit om svartskallarna i Bräcke…
Själv är jag utflyttad Ås-bonde boendes i Trondheim, och ser fram emot nästa resa hemåt med Mittnabotåget, som för mig har fått en dimension till.
Både Östersundare och Trondheimsbor har blivit kallade idiot-patrioter av sina grannar. Min egen tolkning är att det finns en skillnad; i Trondheim är man mer avslappnad i sin patriotism. Trondheim är Norges tredje största stad med tusenåriga anor, här finns Nidarosdomen, det framgångsrika fotbollslaget Rosenborg och flera av Norges internationellt mest kända rockband. I lite mindre Östersund har man behövt kämpa mer; mot utflyttningen, klyktattarna och storsvensken.
Det har enligt Tomas inte varit några problem att få folk att prata om sina grannar, men hur reagerar folk på vykorten?
– Ja, det svåra är att veta vart det här tar vägen, säger han. Jag har tagit risken att trampa någon på tårna med det här, men jag vet inte om folk bryr sig, ärligt talat. Folk har så mycket med sitt nuförtiden, att de kanske inte orkar ta in det här och tänka efter.
Jag tänker att han aldrig helt kommer att få reda på det. Det här är ett forskningsarbete som aldrig kommer ge ett färdigt resultat. Det är hela tiden i rörelse och reaktionerna kommer troligtvis i form av samtal människor emellan, och hur lätt är det att fånga upp det? Han får helt enkelt göra fler pilgrimsresor.
Hur ska det fortsätta?
-Jag skulle vilja fortsätta projektet i större skala, kanske i hela Sverige!
Eller kanske ha vykorten på alla stationer längs Mittnabolinjen? SJ/ Veolia, ring Tomas!
Märit Aronsson