Vid tankens och språkets gräns

Märit Aronsson och Lina Nordenström

Bokstäver och ord. När vi tar del av dem på ett papper eller en boksida reflekterar vi över deras betydelse, över innebörden i det skrivna. Men bokstäver och ord är också former – linjer, kurvor, ansvällningar – och när de två bildkonstnärerna Märit Aronsson och Lina Nordenström tar sig an bokstäverna och orden så är det visuella perspektivet ofrånkomligt.

Märit Aronsson utgår i sina verk från korta anteckningar som har sitt ursprung i konkreta vandringar i landskapet. Anteckningarna är handskrivna, resultatet av en handling lika kroppslig som vandrandet i sig, men också fragmentariska, precis som tankeprocesserna som pågår när konstnären förföljer intuitionen över landskapet och upptäcker rytmer och sammanhang.

Under den konstnärliga processen bearbetas tankarna. Ett fragment överlagras ett annat, färger och material prövas. I en serie tryck lagras risografens färger på varandra tills texten närmar sig läsbarhetens gräns. I några verk har texterna strimlats och vävts ihop på nytt vilket drivit fragmenteringen ett steg längre och i en ny riktning. Och i en serie kollage har utsnitt från risotrycken helt befriat orden från deras betydelsebärande funktioner; texten har blivit ren form, virvlande stoft i en bokstavsgalax.

Märit Aronssons konstnärskap utforskar således gränser – mellan det läsbara och det oläsliga, mellan den fullt formade tankegången och de sönderbrutna fragment som våra faktiska tankeprocesser består av. Det samma kan sägas gälla Lina Nordenströms konstnärskap, även om hennes utgångspunkt är helt annorlunda.

Lina Nordenströms arbetsredskap är boktryckspressen och bly- och trätyperna är byggstenar. Bokstav läggs till bokstav, texten blir till genom det mödosamma arbetet med att foga samman typerna. Bokstäverna koagulerar ibland till ord och fragment som visar sig reflektera kring skrivandet och språket eller själva sättningsarbetet. De resulterande trycken är delvis läsbara, delvis abstrakta kompositioner där bokstävernas former, snarare än deras semantiska innehåll, tycks ha väglett arbetet.

I andra verk är abstraktionsgraden ännu högre. En triptyk utforskar möjligheterna med bokstaven O. Tre enormt stora O ser ut att kollidera med varandra som stjärnor i ett galaktiskt urkaos och kring dem slungas svärmar av små O-planeter ut mot bladens kanter. En annan serie använder så kallade eftertryck för att skapa virvlande optiska djupfenomen av bokstaven C. Regalens typer är begränsningen i Lina Nordenströms konst men också möjligheten. I en serie tryck använder hon de linjer, punkter och andra grafiska element som ingick i arbetet med att bygga upp bok- och tidningssidor under blytypernas epok. Resultatet är strama, konstruktivistiska bilder i El Lissitzkys anda men villkoren för deras tillblivelse har dikterats av tryckverkstadens material.

I Märit Aronssons och Lina Nordenströms konst är det fysiska arbetet en förutsättning för tankarna och idéerna. Det är under arbetet med materialet som verket blir till. På så sätt är deras konst resultatet av en transparent och öppen process. Det är ett konstnärligt arbete som formulerar frågor: Vad är en tanke? Vad är språk? Var går språkets gränser och vad finner man när man kikar över kanten? Svaren kan vara både roande och oroande.

Joakim Norling, förläggare på Timglaset Editions

On the edges of thought and language

Märit Aronsson and Lina Nordenström

Letters and words. When we read them on a piece of paper or the page of a book, we reflect on their meaning and the sense of what is written. But letters and words are also shapes – lines, curves, bulges – and when the two artists Märit Aronsson and Lina Nordenström turn their attention to letters and words, a visual perspective is guaranteed.

Märit Aronsson bases her works on short notes jotted down during walks out in nature. The notes are handwritten, the product of an activity as physical as the actual walking, yet fragmentary, just like the trains of thought that occur to the artist as she follows her intuitions through the landscape, responding to rhythms and contexts.

Her artistic process involves working through these thoughts. Fragments are superimposed on each other, colours and materials are tested. Using a risograph, she layers colours by means of multiple printing until the text becomes almost unreadable. In some works, the texts have been shredded and woven back together again, thus taking the method of fragmentation a step further and in a new direction. In one series of collages, words cut from risograph prints are entirely liberated from their semantic function; the text has become pure form, a flurry of particles in a galaxy of letters.

Thus Märit Aronsson’s art explores boundaries – between the legible and the illegible, between fully formed trains of thought and fragments of the materials that constitute thought. Much the same could be said of the work of Lina Nordenström, although in her case the starting point is very different.

Lina Nordenström’s tools of choice are the printing press and type made from lead and wood. One letter is added to the next, creating text through the laborious process of combining type. Once in a while, letters coagulate into words and fragments that seem to reflect on writing and language or the work of typesetting as such. The resulting prints are sometimes legible, sometimes abstract compositions that evolve from the shapes of the letters rather than their semantic content.

In other works, the level of abstraction is greater still. One triptych explores the possibilities of the letter O. Three enormous O’s appear to collide with each other like stars in some primordial galactic chaos, hurling swarms of smaller O-planets out towards the edges of the printed sheet. Another series uses so-called ghost printing to create optical swirls of embossed letter C’s.

Lina Nordenström’s art explores the possibilities of her type collection. In one series of prints, she uses the lines, dots and other graphic elements available to the typesetter who arranged the pages of a book or a newspaper in the era of lead type. The result is austere, constructivist images in the spirit of El Lissitzky, although in Nordenström’s case the compositions are dictated by the materials of the printing workshop.

In the art of both Märit Aronsson and Lina Nordenström, the physical work process is a determining factor for thoughts and ideas. It is while working with their material that the work as such emerges. In this respect, their art is the outcome of a transparent and open process. Their artistic method is one that poses questions such as: What is a thought? What is language? Where are the boundaries of language, and what do we find when we look beyond the edge? The answers can be both amusing and disturbing.

Joakim Norling, editor at Timglaset Editions

Translated by Peter Cripps